Genom ändamålsenlig avel av vargen har människan förändrat vad man kan kalla för tamvargen till att bli hund. Ändamålen har varierat efter hur människans behov har ändrats, raser har uppkommit och försvunnit under historiens gång.
Ändamålsenlig avel med specifika syften
Aveln har varit både medveten och omedveten, och har resulterat i både goda och dåliga resultat. I den medvetna aveln har man använt sig av olika extrema varianter. Någon har önskat en bättre jaktkamrat som hjälper till att ta hem fler byten, och då har man fokuserat på jaktinstinkter, medan andra har önskat en bättre vakthund eller sällskapshund där följden varit att man fokuserat mer på vakt eller sällskap. Man har utan att tveka även specifikt använt sig av undermåliga individer som haft både mentala och fysiska problem i aveln, vilket har lett till betydande förändringar som ändrat både beteenden och fysiska utseenden hos hundarna. Människan har historiskt sett alltid haft en stor fascination för det extrema, vilket har avspeglats i en stor del av hundaveln och som har format flertalet raser till vad dem är idag. Man ser idag inte mycket av den ursprungliga vargen i dagens hundraser, men den är genetiskt spårbar även om den inte är synlig för ögat hos flertalet populära raser.
Det äldsta tecknet på när hunden kom till Sverige tillsammans med människorna hittade man på 1980 – talet i Västergötland vid Hornborgasjön, vilket tidningen Populär Historia tidigare tagit upp i en av sina artiklar. Vid utgrävningar har arkeologer funnit lämningar som visar att den första kända hunden kom dit med sina ägare cirka 7000 före Kristus, och människorna hade även begravt sina tre hundar i gravar där man bestrött de döda hundarna med blodockra som var en symbolisk handling man annars främst använde sig av vid begravningar av människor.
Senare har hundar haft lika stor betydelse för människor. Under medeltiden var det belagt med höga bötesbelopp att slå ihjäl en hund, men desto mindre hunden var i storlek desto dyrare var det. En dvärghund var nämligen en vanlig statussymbol för adeln och de välbeställda i samhället.
Den kungliga hundaveln har satt historiska spår
I kungliga kretsar hade man ett stort intresse av att avla fram nya och mer för adeln intressanta raser. Detta nådde sin kulmen på 1800 – talet men som än idag syns genom dagens hundutställningar där de mest rastypiska individerna vinner mycket fina priser för att sedan användas i fortsatt avel. Här bedöms hundarna efter en specifik rasstandard som är fastsatt efter olika kriterier som noggrant ska följas och bedöms av domare.